Mitt liv nu är "lågiskt sett"  typ perfekt
 
Jag pluggar just nu något jag egentligen tycker är jätte intreseant och kul, nämligen historia, ett av mina favoritämnen. Jag menar det är för mig sjukt intressant att få lära sig om man levde förr, hur det skiljer sig mellan kulterna och hur man levde på olika sett och ställen i världen under samma tid. Hur man såg på olika folk, varför man gjorde som man gjorde och varför ex var vikingarna så fruktade av alla när de gjorde precis som alla andra på de tiden, plundrarde, jag menar det var ungefär bara de i europa på den tiden som inte våldtog, det sraffades. 
 
Jag bor med fantastiska människor <3
 
Jag har en helt fantastiskt pojkvän som är på alla sett och vis - drömmen själv.
En person som man kan prata med om allt, eller känna att man bara kan va tyst med. 
eller bara är sjukt gullig och snäll - När man inte kan äta annat än kräm i 1-2 veckor så kommer han med lunch  (har med sig kräm, mjölk och skålar att äta ur,) och sitter och empati äter kräm med mig. 
Han får mig att må bättre, är mysig mm <3
 
Är med i en fantastiskt förening, som ofc har sina flaws och draman, men personerna i är sjukt mysiga hela jäkla bunten!!!
 
Har under hösten fått en massa nya vänner som fett fina (bra grej att vara fadder)
 
kortsagt har jag sååå sjukt mkt bra som pågår i mitt liv just nu, att man nästan skämms över att säga att jag ändå mår dåligt. 
Varför ska må skit även att jag har det as bra?!?! 
det känns lixom inte okej, vilket på sitt sätt gör att jag mår sämre då jag känner att jag inte klaga över något då egentligen allt är bra. Men deprission gör ex att jag denna veckan inte har lagt ner mer än max 2 h på att plugga på historietentan på hela jäkla veckan, jag är inte taggad på att göra grejjer och jag mår bra och dåligt samtidigt vilket är fett förvirrande och vissa dagar (de mesta dagarna) vet jag inte äns varför jag mår dåligt, för att det egentligen var en fett bra dag....
 
Det som är bra är att jag ialf vet att det någon gång kommer bli så sjukt mycket bättre att jag inte kan förstå det just nu. 
 
 
 
bjuder på några bilder från i somras, en dag då jag fick insperation och mådde bättre den dagen än vad jag gjorde i torsdags.  
deprimerad, deprission, tankar,
 
 
 
 
 

MeToo

en kampanj som jag tror nästan alla har sett på sin facebok, twitter och kanske till och med har delat själva. Ett initiativ som jag tycker är himla bra och nu har många även ändrat det till en person istället för en kvinna. Vilket jag tycker är himla viktigt att tänk på, då alla blir och kan bli sexuellt trakaserad. Sen är det i största grad kvinnor som blir det är en anna sak, men såklart det är något som kan drabba ALLA. 

Hoppas verkligen att denna kampanj kan och kommer göra någon skillnad, får folk att inse att det är fler än de tror som har blivit sexuellt trakaserade. Frågan är inte vilka har blivit det, fråga är vilka har inte blivit det.

Vem har inte någon gång när man gått på stan, gått till och från klubben, eller bussen fått rop efter sig, busvisslingar, eller när man stått på spårvagnen, bussen eller i kön fått en hand på röven....ja eller när man dansar och bara har en allmänt jäkla bra kväll med sina kompisar tills det kommer någon (som på riktigt är till 99% snubbe) och dansar nära, halvt juckar mot äns lår, röv eller börjar ta på röven, man går undan, hen kommer igen, tills man går till sina kompisar och håller i dem, eller tar tag i närmsta killkompis som kan gå emellan, för det är svårt att förstå första, andra eller tredje gången man går undan, eller tar undan handen. För att det oftast hjälper när det kommer in en annan man i bilden innan hen fattar, hur kan man inte fatta?!?  Om jag vill dansa med dig så märker du det, jag kommer inte ta undan din hand, jag kommer inte gå ifrån dig.

varför är detta vardag, saker som händer så ofta att man inte blir förvånad när det händer?!? hur kan det inte vara fler som ser felet i det???

Ingen måste berätta om sitt trauma. Det är verkligen upp till var och en, men om du känner att du vill, eller bara förmedla någon tanke kring det hela, eller vill skriva under på hur sjuk hela den här situationen är, så kan du dela #metoo.

   #metoo 

If all the people who have been sexually harassed or assaulted wrote ”me, too” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem. And for the people who are not yet ready to share, we share for you and respect your choice.

 

 

 
 
hur jag mår och tankar kring mitt mående
(behövde skriva av mig lite igen, så ja det kommer på minna om texten jag skrev för nån månad sen, men känner att det inte gör nånting)
 
jag mår verkligen INTE dåligt JÄMT, men man har perioder, hade i vintras en period som inte var så jätte bra. Lite pga att min "morfar" Ernst dog i slutet av oktober, sen vid jul fick jag reda på att mormor hade fått cancer (hon mår bra nu), kände mig stressad och ledsen över att jag inte hinner träffa mina vänner och familj hemma i småland så mycket som jag vill, då jag bor i göteborg, och när jag kommer hem en helg försöker jag pressa in så många människor som möjligt på ingentid alls, vilket gör att jag blir mer stressad och inte hinner träffa familjen så mycket. Det var även mycket i skolan och jag vill hinna blogga precis som vanligt...även att jag vet att jag inte MÅSTE blogga VARJE DAG, så sitter jag ändå och gör 2 inlägg per dag 5-7 dagar iveckan. 
 
Det var även denna tiden jag behövde leta nytt boende igen, efter att varit på ett bra ställe, där jag trivdes jätte bra och bodde med fantastiska Hanna, vilket gjorde att det blev ännu en sak att tänka på. Men det var nu jag började känna på riktigt att man skaffat sig en massa underbara kompisar, LoL6 som jag då hade lärt känna i ett halvår, viss bättre än andra. Jag dejtade även Leon som nu är en sjukt bra vän.  Så ja det är såklart det hände bra saker, men även om det skulle hända 5 bra saker, kan 1 jobbig sak bara förstöra ALLT.  Det lixom tar överhanden och det faktum att jag vill hinna med så jäkla mycket, vara duktig i skolan, eller jobbet, hinna träffa vänner och göra massa annat blir jobbigt i längden, Jag MÅSTE inse att jag INTE KAN HINNA MED ALLT. 
 
Perioder kommer och går, jag kan må bra i flera veckor för att sedan ha några dagar med skit och ångest som bara den, men när man mått såhär i några år och gått i terapi och pratat, lärt isg vad jag kan göra för att må bättre, fått verktyg så blir det lite bättre. Vetskapen om att det kommer gå över hjälper nått otroligt även att vetskapen om att det kommer komma tillbaka också finns där. 
 
----
 
Det faktum att jag kan avboka något om jag sen inser att det blir tight med tid eller att jag inte mår bra, är inget som existerar för mig. Då jag INTE vill vara den som avbokar. Jag har kompisar som gör det och det är såklart jag känner att det är synd och tråkigt men såklart jag förstår mina kompisar om de avbokar för att de mår dåligt eller hade lovat någon anna inna och råka dubbelboka. Så äevn att JAG vet om att jag kan avboka om jag den dagen sedan inte mår bra och inte känner för dte gör jag inte det, utan tvingar ut mig. Absolut att det ibland kan vara en bra grej, då kjag ofta mår bra av att umgås med en kompis, men ibland måste man få avboka och bara ha en dag där inte allt är frid och fröjd. 
 
Jag kan ha en dag där allt faktikst är skit bra och inget dåligt händer, allt är frid och fröjd för att sen på kvällen bara, baam! och jag må skit och så börjar jag må mer skit bara för att jag inte fattar varför jag helt plötslogt bara börjad må skit från första början. 
 
----
 
Så låt dig själv må skit ibland, för det gör man, du får gråta precis som du får lova tt vara glad, avboka grejjer, ta inte på dig för mycket, låt dig göra misstag (även att du som jag är en perfektionist), prata om saker med någon (vän, familj....) ibland funkar en kram lika bra som att prata, sluta lottsas att allt är så jäkla bra hela tiden, för det är det inte, om någon frågar hur du mår, säg inte OK om du INTE MÅR OK. 
 
Ibland måste du faktikst prioritera bara dig! <3 

Liknande inlägg