(bilder från förra sommaren) 
 
 När jag vaknade upp idag bara kände jag direkt att denna dagen kommer bli en riktigt skit dag. Hatar verkligen den kännslan, en slags hjälplöshet i det hatet att veta att idag vad jag än gör så kommer det inte vara en bra dag. 
 
Efter att ha legat i sängen i nån timma och bara varit där, varit varm, frusit, gosat med täcket, så tog jag mig tillslut upp och gick in i duschen. Satte mig sedan vid tv:n, åt frukost och hoppades på att jag skulle må bättre, intalade mig själv att jag mår bra. Det kommer bli bra, du kommer bli frisk och klara av jobbet 16.00-20.00. Jobbet är nära och det är bara 4 timmar, DET KLARAR DU!!!
 
Efter film och mys morgon med Stina och Axel, så klädde jag på mig gick ut och fotade i värmen. Fakeade ett leende, som om det var ett bevis på välmående och att jag inte höll på att dö av värmen, av febern och huvudverken.
 
Vid 13.00 så ringde jag väldigt motvilligt jobbet och sa att jag har fått feber och inte kan jobba. Det var sjukt motvilligt jag gjorde detta. Då det enda jag kunde tänka på att jag ringde in med kort varsel och att de skulle ha svårt att hitta en ersättare och att jag nog skulle kunna klara av jobbet om jag "bara" kämpade mer. Jag ignorerade det faktum att jag hostat hela morgonen, haft huvudverk, och feber. Att jag 15 mniuter innan jag ringde höll på att trilla ihop på golvet av att jag reste mig för att gå och hämta något. Jag var så yr att jag nästan inte kunde gå. Ändå så tog en KVART för mig att ta beslutet av att ringa och säga att jag inte kunde jobba på ica. 
 
När jag väl hade ringt jobbet och haft ångest över att jag ringt, ringde jag mamma, pratade med henne i 5-6 minuter då hon behövde iväg. Men det lugnande mig lite att bara få höra mammas röst. <3
 
Bröt 10 minuter senare ihop och bara grät, själv i soffan med kännslan av att jag orkar inte mer.
 
Orkar inte må såhär hela tiden
Ha huvudverk och vara feber varm i en enda dag till, räcker de inte med de senaste 50-60 dagarna?
ha ångest över att jag inte är tillräklig för mina vänner, för mitt jobb
ha ånget över att jag inte försöker mer med mitt fotande, eller försöker mer med att sy kläder åt folk, sälja kläder, designa
ha ångest över att jag hela tiden ska vara 100%    
ALLTID 
att inte bara kunna vara och skita i allt en dag 
Ha ångest över att jag jobbar för lite, men att var tillgänglig nästan hela tiden
orkar inte ha dagar då jag bara helt plötsligt börjar gråta och inte kan sluta 
 
Innser att jag inte kan må bra jämt, men när man har mer dåliga dagar än bra dagar, känner jag att det är något som inte står rätt till. 
 
När jag vaknar upp och mår skit och känner jag är helt ensam att alla mina kompisar/alla fina människor jag känner egentligen inte vill vara mina kompisar utan bara låtsas var det. Vem skulle låtsas vara någons kompis?!? Innser lika fort som tanken kommer att den inte stämmer, men även att jag vet att tanken är fel så finns den där, så mycket oftare än den borde. 

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej